Färdig!

Forsythiakoftan blev klar igår kväll. Efter lite modifieringar blev den ungefär som jag tänkt mig.
I min rädsla att göra den för stor och säckig (som den röda blev två gånger innan den blev rätt) hade jag gjort den lite tight i ärmarna och lite lite tight över behagen.
Men efter en övning i fusk slapp jag repa upp den här gången.

Och just som jag invigde min forsythia så fick jag en strålande idé till en ny kofta.
En Krokus!!
Samma mönster och ungefärsamma materialval men en annan färg.
Hoppas fru Normi har kvar av ryagarnet nu bara.
Får svischa dit på lunchen.

Jag ÄLSKAR det stadiet när jag får en idé.
Känslan när man kommit på det ultimata projektet.
Ja, det är kanske lite överord med ultimata, men känslan är så just då i den stunden.

Det där ill-lila ryagarnet har liksom legat i bahuvudet och pockat på uppmärksamhet.
Eller uppmärksammat blev det verkligen när jag såg det första gången. En sån där intensiv djup lila färg.
Men just då kunde jag inte komma på vad jag skulle kunna ha det till.
Tyckte väl i första anblicken att det var lite väl färgstarkt för att ha på mig.
Men se nu har jag kommit på hur jag ska få till det.
Tänk krokus!

Well, kära läsare, ni kommer att få se inom kort.

När jag skriver till mina "kära läsare" låter det kanske som att jag föreställer mig att ni är tusentals.

Hela world wide web typ...

Men kära läsare, jag är så tacksam att just du är här ibland o kollar vad jag har för mig.

Det är väldigt roligt att ha nån att berätta för.

Det är inte alltid käre sambon är jätteintresserad av mina ultimata projekt även om han är jättebra på att se intresserad och lyssnande ut.

Han är så gullig att han tom ställer någon liten följdfråga ibland när  jag visar honom nåt sticktekniskt problem eller nån underbar garnhärva eller så...

Den ultimata sambon helt enkelt!