tisdag 31 mars 2015

Om vänner

Asså jag är så himla glad för mina vänner!!



















Gamla som nya.

Om man börjar med gamla, så är jag så himla tacksam för mina gamla vänner.
Såna där som man till och från kanske inte har så nära kontakt med, men som man bara återknyter med som om det var igår när man väl ses. Man är nära fast man är långt ifrån ibland.
De är guld värda och jag älskar dem allihop!

Med nya vänner är det egentligen samma sak. Man träffar nån som kan klickar med. Som man känner gemenskap med, men som också tillför nya infallsvinklar på saker och ting.
Helt fantastiskt!
Och jag har märkt att det spelar ingen roll vilken ålder personen har.
Man kan klicka lika bra med en yngre som med en äldre som med en jämnårig.
Helt fantastiskt!!

Jag är lyckligt lottad med många riktigt  goda vänner som förutom att de ger energi och stort nöje också delar med sig av sina tankar och åsikter om allt mellan himmel och jord.
Väldigt givande och utvecklande.

Gamla och nya riktigt goda vänner är som en utökad ring av familjen liksom.

Att träffa en god vän en stund är som att ta en dos supervitamin.
Så, tack alla härliga snälla kloka roliga goingar!!!
Jag tror allt ni vet vilka ni är!




måndag 30 mars 2015

Tomt i händerna

En kväll i höstas när en tröja var klar blev det så himla tomt i händerna. Det kan kännas så när ett sticke är klart.
In i syrummet och rota i lådorna.
Som tur är köper jag alltid lite "för mycket" garn.
Det kan vara en kvalitet eller en färg som jag inte kan (vill) motstå.
Så jag rotade ihop en hög med Lett Lopi i svart och vitt. Den svarta är lite antracit och den vita lite ben. Snyggt!!
Mönstret till denna tröja plockade jag ihop från den kära boken "Knitting with Icelandic Wool" av Vedis Jonsdottir. Det blev lite hopplock av mönsterrapporter från barntröjan Ása.
Ása-mönstret är egentligen i många glada färger, men mönstret blev himla snyggt i svart/vitt också.  Den här tröjan gick jättefort att sticka. Snabbt och lätt!





lördag 28 mars 2015

Brabok

Tada!!
En Brabok är en bok där man skriver in bra saker man gjort, saker man är tacksam för och saker man vill/behöver hjälp med. Varje dag skriver man tre saker i varje kategori. Idén hämtade jag från LCHFingenjören .
Orosmolnen väljer jag att formulera utifrån meningen "Vad ska till för att....". Detta i syfte att undvika att befästa den oroande tanken. Du vet, man drar till sig det man tänker på.
Exempel:
Orostanken = Jag är orolig för hur jag ska klara återgången till jobbet.
Min formulering = "Vad ska till för att jag ska klara av återgången till jobbet"...

Tricket är att lämna det där. "Svara inte!! ", som vännen E (som btw lärde mig detta sätt att hantera oro och vända den till "beställningar")

Vad ska till för att..... (Nä! Svara INTE!! Släpp det bara och låt de högre makterna fixa själva lösningen)

Ett annat sätt är att vara tacksam för det man vill ha. Dvs affirmera. Eller som vännen A säger; "Lägga en beställning" Så här:
Min önskan = Jag önskar att jag slapp sova så oroligt på natten. Slippa vakna med hjärtklappning flera gånger varje natt. Jag vill ha tillbaka min goda nattsömn!
Ny formulering = Tack för att jag numera sover gott och sammanhängande hela natten och vaknar på morgonen utsövd och full av energi.

Efter att ha kikat runt efter en fin anteckningsbok kom jag på att jag kan göra en alldeles själv. Alla sakerna hade jag hemma så den har inte kostat nånting. Tvärtom har den tillfört mig en massa glädje under tiden jag tillverkat den.
Att binda böcker lärde jag mig när jag skulle binda ihop min trasiga "Vår Kokbok". Har för mig att jag fick den i julklapp av mamma eller syster. 1987 var det i alla fall, det står i boken:-)
Den stackars kokboken var helt utsliten, läggen hade gått isär efter att ryggen varit lös i flera år. Nåt barn eller hunden hade tuggat av ett hörn (rätt gulligt iofs, så det lagade jag inte). Läste på på nätet hur man gör. Det var ett jättekul litet projekt.

Nu har jag bundit ihop en hel bok från scratch. Jättenöjd!! Det lär bli fler:-)


Det första jag ska skriva in som en bra grej i min Brabok är att jag tillverkat en bok alldeles själv.
 Det som behövdes var skokartong, tygbitar, trälim, gasbinda, tandtråd och vanligt kopieringspapper. 


fredag 27 mars 2015

torsdag 26 mars 2015

Vad ska det här bli tro?

Kreativiteten flödar! 
Blev så himla sugen på att binda mig en bok. Det är ju onödigt att köpa en om man har allt man behöver hemma redan:-)
Skokartong, tyglappar, tandtråd o sånt. Jodå, vänta så får ni se. Fortsättning följer..


onsdag 25 mars 2015

Ullaredströjan

En tröja som jag haft i huvudet länge var Ullaredströjan.  Tror jag tänkt på det mönstret i ett par år, men inte riktigt kommit fram till i vilken modell och i vilka färger jag skulle sticka den.
Men så en dag förra året så visste jag att den skulle stickas i Kampes tvåtrådiga. Grått och lila. Och modellen blev à la Islandströja. Dvs stickad i ett stycke med raglanärm. Gillar islandsmetoden för att man slipper sy ihop tröjan. Allt stickas ihop och det blir så bra så:-)

Ska se om jag kan rota fram en bild på den färdiga tröjan. Jag hade stickor 2,5 så den blev ganska tät. Vilket var meningen. Jag ville ha en tröja som blev lite mer vindtät. Och det var även så man stickade förr i världen. De skulle vara vatten och vindavvisande. Förr hade man kvar mycket mer lanolin (fårfett) i garnet vilket gjorde det stickade mer vind-, regn- och svett-tåligt. Själva mönstret hittade jag i en bok med gamla Skandinaviska mönster. Just detta var vanligt på arbetströjor från tidigt 1800-tal i Ullardestrakten. Som jag använt den tröjan!! Den är perfekt att promenera i. Ända upp till 7 m/s funkar den. Över 7 meter blåser det igenom, då får man ha ett skal på:-)
Sista biten på den stickade jag när jag var som sämst i vintras. Ren meditation! Två gråa en lila, två gråa, en lila... Närjag inte kunde koncentrera mig alls, så gick det ändå att sticka.

Ser man på, här har jag den på mig när vi är utflykt i Åkulla bokskogar med mor, syster och svåger. 


tisdag 24 mars 2015

Stickat under året forts...

Bonderöven har varit till mycket inspiration för mig. Han har alltid fina tröjor på sig och ofta är de stickade i gamla traditionella mönster.
Traditionella mönster har en speciell plats i mitt hjärta. Det känns härligt att sticka nåt som man vet att människor stickat och burit i långa tider. Och så är de så himla fina.



Den här tex. Mönstret kallas sillben eller fiskben i en del böcker och påfågel i en.
Efter en del forskning hittade jag teckningar på den i flera gamla stickböcker.
Det fanns inga diagram i nån av de källorna så jag fick helt enkelt rita av från en bild.
Efter mycket letande hittade jag en danska på nätet som stickar upp tröjor och hon hade en uppstickad påfågel. Islandsk Strik heter hennes sida. Många fina tröjor där!
Bilden var såpass tydlig att jag kunde räkna och rita.

Först stickade jag en till mig själv.
Väldigt skönt repetitivt mönster.
Svart och vitt är en klassisk kombination som alltid blir snyggt.



Sen ville Amanda ha en också, men inte svart/vit. Hon ville ha en ljus tröja. den blev vit och beige. Har ingen bättre bild än denna. Men tröjan blev riktigt läcker. Fortfarande stickat i Lett Lopi.

Någon tid senare var svärdotter J här och blev så förtjust i påfågeln. Eftersom hon är en blå person fick det bli en blå/vit. 


Älskar fortfarande påfågelsmönstret så det lär bli fler så småningom.
Man kan ju lägga färgen som botten och det vita som mönster. En vit/rosa hade vart fint till våren:-)




måndag 23 mars 2015

Stark som en björn

Jag har alltid vetat att jag är stark som en björn. Möter jag motgångar är det bara att ta i lite mer så går det vägen.  Så har det varit alltid. Jag har alltid litat på att jag klarar allt.

Nu kör vi!!
Allt är möjligt!
Kom igen nu!
Hugg i!
Är det jobbigt så tar vi i lite till.
När du tror att du är slut så har du lika mycket kraft kvar.
Kämpa på!

Typiska Maggan-uttryck.

Plötsligt en dag tog den slut. Kraften.

Eller det var inte plötsligt alls. När jag tänker efter och tittar bakåt så hade det smugit sig på under ett par års tid.
För mycket press.
För mycket stress.
Obefintligt inflytande över en omöjlig situation.
Och under tiden hade jag bara drivit på.
Kom igen nu!
Jobbigt? Ja men då tar vi i lite till!
Heja, heja!

Och samtidigt hade jag en massa konstgjord andning för mig.
Som att om jag gjorde en massa roliga, givande, relaxande saker på fritiden, så kunde jag köra på med allt det andra lite till.

Jodå, så tänkte jag.
Och det var fel...

Heeeelt fel!

Men, när man ser att det är man själv som sitter och nyper sig i skinnet, då släpper man.
Alltså, det går inte att göra nåt annat. Man ger upp. Man släpper taget.
För det finns inget kvar. Inte den mista lilla gnutta kraft finns kvar.
Det är slut. Och är det slut så är det slut, som vi säger i Åsa (:-))

Den 12 november tog det slut. Var det stopp.
Helt överrumplad var jag: "Men jag som trodde att jag var stark som en björn!!".
Och den här som kom upp efter nån månad "Men, jag trodde inte att jag var sjuk på riktigt!!!"

Så Maggan Bråttom har fått lugna ner sig. Ta ett rejält kliv tillbaka. Detta tar tid. Och det är ju min livsläxa "Patience my dear, patience" sa en klok kvinna till mig en gång:-)

Vad jag inte visste var att när man driver sig för hårt, när man forcerar gränser och inte lyssnar på det som händer i kroppen så tar hjärnan stryk till slut. Arbetsminnet skrumpnar ihop och man får problem med korttidsminnet och koncentrationen. Amygdala som hanterar bla yttre hot får sig en smäll och man kan till slut inte längre skilja på verkliga eller upplevda hot. Man hamnar i paniktillstånd och ångest av de mest triviala händelser. Det är som att man blir allergisk mot stress över huvud taget.
En Psykiatriker på TV - som själv gått i väggen - beskrev det så bra. Det är som att man håller på att forcera en gräns om och om igen. Man springer fram och tillbaka över den där gränsen och fattar inte att stupet närmar sig. Rätt vad det är är man framme vid stupet och faller rakt ner, och då går det inte att springa tillbaka längre. Man ramlar rätt ner i avgrunden och när man skakat av sig smällen och reparerat skadorna får man sakta med säkert försöka klättra och kravla sig uppför stupets vägg.  Det tar tid och man kan aldrig mer forcera gränsen sådär som man gjort i många år tidigare. Man får ändra sig helt enkelt. Ändra sitt sätt att leva.

Så är det.
Hälsningar Björnen







Mera stickning

Olle fick också en islandströja. Såklart!!
Kambur heter mönstret. Erkänn gullig! Här sitter Olle i sin Kambur med sin bästa vän A.
A är Olles idol. Han pratar mycket om A och även om As mamma E. De betyder mycket för honom. Lille hjärtat!!


Alla skulle ju få varsin tröja. Det måste vara rättvist! (eller, det är så roligt at ha nån att sticka till) Först ut var Lukas. Han fick en Nost, även den i Lett Lopi som jag egentligen tänkt till mig själv, men den blev så himla stor för mig.


Julia fick en annan tröja som jag egentligen stickat till mig själv. Den var lite lite för tight tyckte jag. Har tyvärr ingen blid på den färdiga tröjan, men så här var det när jag stickade den. Sol och varmt:-)
Bilden är tagen 17 maj 2014.
Mönstret tog jag från traditionella fiskartröjor och Bonderöven. Han har varit modell för många tröjor:-) Den här blev stickad i Sandnes alpacka. Jag köpte på mig en massa när en butik nere i Frillesås skulle lägga ner. Ett riktigt kap! Ljuvligt garn!

Well, fortsättning följer:-)


söndag 22 mars 2015

Stickning sedan sist

Det har blivit lite stickning under det gångna året.
Blev lite hooked på det Isländska garnet från Istex; Lett Lopi och även Alafoss Lopi.
Det började med att jag köpte en bok "Knatting with Icelandic Wool" . Vi satt och tittade i den när barnen var här och Svärson David pekade på Riddari. Den var snygg, typ.
Klart att David måste ha en Riddari!! Men sen kom jag på att, hjälp! Emma fyller ju år innan David! Då måste jag ju sticka en till henne också. Jodå så att Riddari och Aftur kom till ganska snabbt där på senvåren.


fredag 20 mars 2015

Long time no see

Tjingeling där ute!!
Helt oförhappandes fick jag lust att blogga lite igen. Det har ju runnit en del vatten under broarna sen sist kan man säga.

Idag vaknade jag av mig själv kl sex efter nio och en halv timmas sömn. Jo, jag somnade tidigt igår.
Har haft ett par nätter nu då jag vaknat flera gånger igen. Kan bero på lite oror inför och efter besök hos prattanten. Det är egentligen helt ok att gå dit. Positivt liksom. Men det är ändå anspänning på nåt sätt. Och så har jag funderat jättemycket på det hon sa om amygdala och att jag kan behöva medicin för att hjälpa den/det att veckla ut sig. När jag läser på ser jag att det finns egentligen ingen medicin som påskyndar förloppet att läka en skadad amygdala. Utan det är tid som gäller. De mediciner hon pratade om är sådana som ges mot depression, och jag är ju inte deprimerad. Jag har livslust och allt det där. Det är ju bara mitt minne, beslutsamheten, koncentrationen och sömnen som inte funkar riktigt. Och så att jag får panik-påslag vid stress med hjärtklappning och den skrämda känslan. Jag ser inte hur varken Voxra eller Cyban eller för den delen SSRI-preparat skulle kunna "ta bort" de symptomen... Well, får prata ordentligt med Ludmilla nästa gång. Man får banns mej vara om sig och kring sig så de inte lurar på en en massa skit med onödiga biverkningar som ändå inte har nån verkan på det jag har problem med.

Var hel slut efter träningspasset med Julia igår. Vi har så himla kul när vi tränar. Kör hårt och seriöst och fnissar mycket emellan seten.  Igår var det överkropp som gällde. Vi körde först 5 set tunga marklyft och sen körde vi huller om buller de övningar vi kände för. Blandade axlar och bröst, armar och rygg. En och en halv timma senare var vi riktigt riktigt möra:-)

Idag har jag varit ute på en liten promenad. 6,5 km- rundan Vassbäck och banvallen runt. Plockade med mig en massa björkris och sälg. Det ska bli fint inne.

Jag gick med mina NIKE Free idag. Sån skillnad mot de vanliga Asics joggingskorna eller Haglöfs-kängorna. Det känns lättare och snabbare. Jag får bättre hållning. Det känns som om skorna i sig för mig framåt. Får (nästan) lust att springa!!. Känner inte av höfter och ländrygg alls. Super duperbra!!
Enda nackdelen med dem är att det fastnar småsten i de där sprickorna i sulorna. Det är riktigt kass faktiskt!


Well, idag blir det inhandling av div god mat och sen mys med goda grannarna L o P som kommer hit vid sex. Vi ska fira att det är vårdagjämning idag.