Jag brukar ju säga att jag inte bryr mig om vem som äger sakerna, bara jag har tillgång till dem.
Men när det gäller sånt som garn tex då måste jag bara HAAA! Svårt att ha tillgång till garnhärvor utan att äga dem...kanske
Sambon skrattade igår när jag hoppande av glädje öppnade paketet från Fale Artut.
Alla härvorna ligger framme på soffbordet. Som ett stilleben.
Man klämmer, luktar o tittar lite då och då. Som ett gott godis. Smaka länge.
När jag smakat klart ska jag sticka nåt av det
4 kommentarer:
Hittade en stickskole länk, jag skulle vilja lära mig sticka flätor och göra långa strumpor :-) Det verkar ju inte som någon kärnvetenskap... men det krävs väl som med dina sockor att man fokuserad.
http://www.ejesgarn.se/butik/getpage.asp?do={52986EC4-2E5A-434E-8230-E29F4912FD1D}
Puss och Kram Ann
Gosse, vilken skatt du kommit över!
Men visst är det fantastiskt hur hon, ja Fale Artut alltså lyckas fånga så mycket i sitt garn! Det är ju hela berättelser som ryms i de där härvorna...
Sockorna här ovan blev ju kanonsnygga också! En vacker dag kanske även jag vågar mig på sånna sockor...
hej Metamorphosis!
Kul att du kommenterade!
Ja, visst är hon fantastisk med sina garner.
De ligger känner o tittar mest hela tiden.
Härligt!
Du har en fin blogg!
Mags
Får passa på nu också att tacka för din kommentar på mitt inlägg om bloggande. Det har varit väldigt roligt att få ta del av alla tankar och funderingar!
Skicka en kommentar