Läget för ögonblicket

Min frånvaro på bloggen betyder inte att jag är overksam.
Not at all!


Jag har liksom inte haft energin på sistone bara.
Energin har bara precis räckt till att åka till och från mitt arbete känns det som.
Lite ont i ryggen och ljusabstinens gör sitt till.


Visst är man vinterless nu!!
Jag vill ha ljus!
Jag vil ha nåt annat!
Nåt nytt kanske.
Eller nåt roligare!
Eller bar nåt annat....tror jag...


På stickfronten är det lite ... slött kan man nog säga.
Turkosatriga sockor som ett sånt där mellanprojekt tar en väldig tid att färdigställa just nu.
Jag är ju periodare i allt så detta läget är egentligen helt normalt.
Efter ett engagerande projekt blir det lite...slött sådär en tid.


I huvet däremot finns en massa roliga saker, roliga projekt.
De bara liggger där och väntar på verkställande.
Och under tiden de ligger där har jag glädje av dem ändå när jag bara tänker på dem.
Exvis min landskapströja som jag tänker sticka "en annan dag", eller "sen".
Tankarna på garn, kvalitet, mönster, färger roar mig i stunder av vinterdepp och orkeslöshet.


Projekt lila jacka roar mig på samma sätt.
I huvet.
I huvudet.... hm skriver man huvudet nuförtiden?
Får man skriva huvet?


Likaså projekt fröer och plantor
Det måste vara dags snart va?
Att sätta fröer inför odlingssäsongen.
Köpa glas till växthuset, de som blåste sönder i höstas.


Ett annat sätt att få lite energi och framförallt att roa sig är att träffa vänner.
Gamla goda vänner.
Ett par timmars tjatter med två mycket goda och vääääldigt gamla vänner (nää, de är jämngamla med mig men vi har känt varann i evegiheter känns det som) ger energi och värme.
Vi kan vara ifrån varann i månader, år tom, och ändå är det som vi sågs igår när vi väl träffas.
Det är verkligen fint!


Sen har jag en väldigt fin familj också.
Familj = sambo, mamma, syskon och barn och eventuella andra släktingar som jag inte kommer på just för ögonblicket.


Ett mail från söta syster om en utflykt hon tycker vi ska göra.
För att det var så längesen och för att det är lite trist just nu.
Sånt piggar verkligen upp!


Samtal med liten dotter som säger att allt är så bra så!


Well well.
Slut på svammel!
Lördag förmiddag och inga större sorger att bedröva sig över.
Klä på sig och gå ut en sväng kanske?
Ut i friska luften.


Har nån läst Igelkottens elegans förresten?
Väldigt speciell.
Både rolig och sorglig på ett sätt.
Läste ut den i morse.
Kanske därifrån melankolin kommer.
Sista kapitlet var snopet, sorgligt och samtidigt hoppfullt i en märklig blandning.
Dumma bok!