God save the Queen

Jaha, så bar det av till England då.
För lilla A alltså.

Två stora väskor på sammanlagt 35 kg packades igår kväll.
Och ändå blev det massor med kläder över...

Jag och sambon var på Rusta och köpte en ny jätteväska.
Den gamla (från förra londonresan) hade blivit så konstig i handtaget.
Det hade liksom fastnat så det inte gick att dra ut med mindre än att man bände med ett verktyg och tog spjärn med fötterna....skitjobbigt.
För att få ner det igen behövde man slägga, typ.

Rusta är bra.
En sån här fin bautaväska blev det.
85 cm hög.
Stor som en ponny ungefär...
Med fyra hjul under så att man liksomkan köra den bredvid sig genom att bara putta på den.
Man kan dra den efter sig också om man víll....

Men så måste jag berätta att det hände en sån rolig grej igår kväll.
En sån där skön "slump" som händer när man är i flow.
När krafterna är med en.
När "det är rätt" helt enkelt.

Jag måste ta det från början.
A hade planerat första tiden i London så att hon bokat rum på ett hostel till första nätterna.
Bara för att ha nånstans att ställa väskorna och för att i lugn och ro leta ett bra rum för närmsta tiden.
Den 18 september kommer hennes två vänner över, som också ska läsa på London College of Fashion.
Till dess tänker A kolla runt i London för att hitta en större lägenhet eller ett hus att hyra för de tre och ett par till.
Så igår kväll fick hon ett mail från Tony.
Tony var en av roomie-sarna i lägenheten i Betnal Green  (stadsdel i London) där A och hennes vänner bodde för tre år sedan.
Tony mailade ut till alla gamla kontakter för att kolla om nån behövde rum i London för nu var det en plats ledig....
Konstigt va?
Just den dan!
Och just den lägenheten!
Och inte nog med det, det rummet och den sängen som hon bodde i 2007.
Vi skrattade gott.
Åt att Tony fortfarande bor kvar.
Åt att han mailade just nu.
Åt att hon skulle tillbaka till sitt gamla hem.
- Undrar om strykjärnet och dammsugaren som jag lämnade är kvar, flinade A.

Visst är det väldigt konstigt ibland.
Hur saker liksom faller på plats bara.

Det känns väldigt bra för mamman också.
Nu kan jag ju se framför mig precis var hon är.
Och jag har kvar adressen så jag kan skicka ett litet brev redan idag.

I oktober ska jag åka o hälsa på.

Undrar om det finns några garnaffärer i London.

Igår beställde jag garn.
Från fina Fale Artut.
Jag har längtat efter nåt fint och roligt att sticka.
Och vad är finare eller roligare att sticka i än handspunnet garn från Fale.
Hon hade två så underbara härvor poesigarn på Ullmaja.

(de två till höger)
Ååå vad jag längtar!
Lukta
Klämma
Vila ögonen
mmmm

Det surrar en idé i huvet.
Ett underbart stadium.
Idéstadiet.