Ont, det gör ont!

Jag blir så j-----la otålig!
Att det inte går över!
Att det kommer och går som det vill!
Att jag inte får sova!

Trött och irriterad och grinig och , ja allt möjligt blir jag av det här j-la onda!!
Jag knaprar piller som den värsta narkoman.
Magen blir upp o ner.
Och det är väl bara en tidsfråga innan levern packar ihop kan jag tro....

Socialt liv är bara att fetglömma.
 Hem och lägga sig på soffan och vrida sig som en mask för att hitta den ställning som känns minst ont är vad som gäller.

Nä fy sjutton vad det inte passar mig att vara sjuk.
Att ha ont.

Jäkla tur att det inte är nån kronisk eller livshotande sjukdom.
Det skulle verkligen inte passa mig!
Jag är för otålig för sånt!
I morrn fm ska jag till Osteopat Peter igen.
Jag bävar för det.
Det brukar göra ont som f-n.
Men samtidigt gör det ju gott såklart.
Annars hade det varit väldans tjockskalligt att lägga ner en massa pengar och smärta på att gå dit :-)

Nä fy tusan!
Det är så stressigt också när det tar sån tid.
Jag ska ju till Bryssel den 21 till 25 november och då går bara inte att ha så här ont på den väldigt viktiga och stora konferensen.

Det är 6 veckor nu på lördag som detta onda plågat mig.
Det är alldeles för länge i min smak.
Och jag tycker inte att det blir jättemycket bättre över tiden heller.
Det är det som är det värsta.
Det kan vara lite bättre en dag men sen blir det jätte-jätteont igen och så håller det på så.

Blääää säger jag bara.

Nä, spytt spytt kommer aldrig igen.
Ursäkta men jag var bara tvungen att få ur mig lite otålighet

Nä, annars är det bra.
Jag har jätteroligt på jobbet.
Många roliga arbetsuppgifter och ett riktigt trevligt gäng att jobba med.

Och hemma är det lugnt och fint.
Sambon står ut med mig trots otåligheten och han passar upp och pysslar om mig
så det är inget att klaga på där inte.

Barnen har det bra.
Alla jobbar och står i och verkar trivas bra med sina liv.

Så egentligen ska jag nog inte klaga...
hehe, kan jag säga nu när jag spytt ur mig allt..

Finns det möjligen nån i läsekretsen som har erfarenhet av ischias-smärta orsakad av ihopknödda ländkotor? Kanske nåt tips om specialkur, övningar eller annat som skulle kunna skynda på läkningen?

Ha en fin dag kära läsekrets (om det finns nån kvar efter det här übergnälliga inlägget)