Kakelugn

Har egentligen en massa annat att göra nu inför flytten. Men när jag får tips om en gratis kakelugn kan jag ju inte missa tillfället!
En skorstensspecialist var och kikade på mina skorstenar.
Det visade sig att den unge mannen har öga för gammalt och byggnadsvård.
Han ville ta hand om en rivningshotad kakelugn i ett gammalt torp. Men tyckte inte att han själv har tid. (Tilläggas bör att L fått löfte av kommunen som äger torpet att ta det han ville innan rivningen)
"Den skulle passa bra här" sa han när han såg platsen i salen där jag vill ha min kamin.

"185 cm hög så den skulle gå in fint i din 190 cm takhöjd".
"Men du får snabba dig. De ska riva stugan vilken dag som helst. Jag kan ringa dig om den står kvar i eftermiddag."

Ni fattar! Ett sådant erbjudande går ju bara inte att säga nej till!
Jag kan på söndag sa jag. "OK, jag hjälper dig. Jag kan visa hur man gör och jag har lite verktyg o sånt man behöver" säger den förtjusande unge mannen!!
Några timmar senare fick jag ett mess med denna bild.




















Så igår morse åkte jag till Skällinge och hem till L och hans M. Jag fattade på riktigt när jag kom fram att det är byggnadsvårdare jag har att göra med.
Eller, det fattade jag ju redan när han var hos mig. Han förstod sig tex på mina golv som jag tänker såpskura och blev inte förskräck när jag sa att jag INTE ska modernisera :-)
De hade tagit hand om en stor kringbyggd gård. Gammal. De ursprungliga delarna kom från en gammal ryggåsstuga. Nu är gården återställd i 1800-talsskick och -utseende.
Både in- och utvändigt! Ni vet handtryckta limfärgstapeter, platsbyggda köksskåp, kakelugnar, vedspis etc etc.

Vi åkte i alla fall bort till lilla torpet och L visade hur man lossar kaklet och knackar bort teglet som sitter i kakelbitarna. Jag fick tejp och verktyg och ett munskydd. Sen lämnade han mig.

Det tog lite drygt två timmar att ta ner den och lägga in den i bilen.
Inte farligt för en amatör!

Jäkligt skitigt kan jag säga!

Efter fika hemma hos L & M åkte vi tillbaka till torpet allihop.
M ville ta vara på fönsterbågarna med munblåsta glas i.
Och jag skulle få med mig pardörren hem.

Den kommer väl till pass i min förstukvist där jag bara har ett dörrpar. Det kommer att bli kallt i vinter. Tidigare ägare satte för en träskiva på insidan på vintern. Men det ser ju himla tråkigt ut och man vill ju kunna använda den ingången även på vintern.
Jätteglad att de här dörrarna blev mina. Det är svårt att hitta så låga (175 cm) dörrar.
Trött efter träningspasset (men lycklig) körde jag hem till Lars Persgård och bar in kakelugnen på logen. Där kan den ligga i tryggt förvar tills jag ber L komma och mura upp den i salen.

När jag var klar med träningspass två för dagen gick jag upp till grannarna S-E och A och berättade om äventyret. Där fick jag kaffe och en mycket trevlig pratstund. Väldigt söta grannar jag fått:-)

En fin dag har det varit!
Nöjd med att ha räddat en kakelugn, dörrar och fönster från ett öde värre än döden (grävskopan).
Gött trött i kroppen efter härligt jobb.
Och nöjd med att ha träffat så fina människor.
Unga byggnadsvårdare och goda grannar.
Man har det bra!

Hej då lilla torpet...<3 p="">