Roligaste leksaken ever

En riktigt rolig sak förra året var att jag köpte en båt.
Bakgrunden var att sambon som haft båt sedan vi flyttade hit 2007, känt sig lite ambivalent de sista åren. Han har pendlat i tanken mellan att inte ha nån båt alls och att köpa en annan.
Han har tittat på lite långsammare båtar. Uttern kändes lite överdimensionerad för våra vanor. Stor och stark bensinmotor som drar en väldans massa bensin. Tankarna har gått åt snipor och liknande. Men så har det fallit lite på att det varit väldigt mycket pengar. Sambon är en man som inte gärna grejar med underhåll och sånt, han vill ha nytt. Och då blir ju priset därefter.
Jag har föreslagit att vi skulle köpa en gammal snipa för inga pengar alls som vi kunde greja med tillsammans, men han har inget som helst intresse av en massa ansvar och jobb när det gäller båt:-).
Under våren pratade han om att inte ha nån båt alls. Han skulle i vilket fall sälja Uttern.

Well well, en kväll slog det mig (konstigt att mina ideer nästan alltid kommer frampå  kvällen!!):
Va fan! Jag köper väl en egen båt då!!
Sagt och gjort! Efter lite kollpå blocket hittade jag lilla snipan.
En gammal Nicandersnipa, byggd på Nicandes båtbyggeri på Marstrand. Troligen runt 1970. Motorn, en Volvo Penta MD2, är original och just den modellen slutade tillverkas 1972-73 nånting. Så drygt 40 år har hon på nacken, lilla snipan.
Nyckelfärdig och klar låg hon i Önnered och väntade på mig.
Världens roligaste leksak, för nästan inga pengar alls.

Den 10 juni 2014 fick jag hjälp av bror och svägerska att köra hem henne till hemmahamnen i Kunggaviken. En sån fin dag!! Helt lugnt, varmt och skönt. 

Sex timmar tog det i marschfart 6 knop. 

Det går inte fort med en sån här båt. 

Och det är ju lite det som är meningen. Ett jämnt och fint dunk dunk dunk från den gamla dieselmotorn. Underbart!!

Jag ska skriva mer om lilla snipan sen. Vi har haft såååå roligt och härligt tillsammans. Och sambon älskar det också! Att åka långsamt ut till öarna här utanför. Och att ligga och dröja makrill i stilla lunk. Ibland, när jag varit ute själv har han kommit ner och bryggseglat med mig. 

För en vecka sen var det dags att klä av henne presenningen som hon bott i hela vintern nere i Bua hamn. En sån känsla att återses!!!