Jag och skogen

Eller, jag och svampen skulle det kanske stå.
Jag äääälskar skogen! brukar jag säga.
Men då är jag nog inte alldeles sanningsenlig egentligen.
För jag har kommit på mig själv med att älska skogen mest på hösten!!
Eller från typ juni till december nånting.
Eller från kantarell till trattkantarell, om man ska vara noga.

Jo, för det som lockar mig allra mest med skogen är faktiskt svampen.
Asså, jag vet inte vad det är för nåt med att kliva omkring i skogen och leta efter svamp.
Det är som en tävling nästan.
 Att leta och leta och plötsligt överlista de små rackarna där de står och och försöker gömma sig och så plocka med dem hem.
Och så tror jag det är nåt nedärvt med att samla i ladorna.
Det är en sån himla härlig känsla att ta med sig skörden hem och tillaga till den och stoppa in i frysen, eller servera den genast till nära och kära.
Och jag är en jävel på att hitta dem!
Jag har tränat upp väldigt bra svampögon!

Jo, jo! Jag älskar själva skogen också!
Den friska luften.
Doften av mossa och barr.
Både när det luktar solvarma enar och ljung och när det luktar rått och friskt av jord och mossa.
Mmmm, mossa är gott!! att lukta på!

Ibland plockar jag med mig en bunt lång och revig mossa och sätter i en kruka inne.
Det luktar skog i flera timmar.
Tills den torkat.
Guuu vad mossa dricker vatten!!

Det här är inte mina bilder, men de får illustrera "tipset" med mossa i kruka



 

 

Jag läste nånstans en gång att det är jättenyttigt med skog. Speciellt i detta fallet, barrskog.

Jo, för att barrträden utsändrar eteriska oljor som är jättenyttiga att andas in.

Särskilt om man har problem med luftvägarna typ.

Kanske var det därför man anla tbc-sanatorierna i skogen förr i världen.

Vad vet man:-)