Livet och döden

En av mina allra bästa och äldsta vänner har just mist sin mamma.
Mamma G var inte så himla gammal.
En jättespänstig, vital, pigg, ungdomlig 70+ kvinna blev plötsligt sjuk och gick bort igår kväll.
Så himla overkligt!
Det gick så fort!

Tänker så mycket på A och hennes familj och på maken som blev lämnad kvar när G somnade in.
Nä, det är för jäkligt helt enkelt det här!
Att människor dör.
Att de inte går att nå längre.
Att man inte ska få se dem mer.

På jobbet fick vi ett tråkigt besked om en kollega igår. En ung söt tjej på 42.
Hon hade känt sig lite hängig och trött ett tag.
I helgen fick hon besked att det var leukemi. Akut inläggning på sjukhus.
Asså, man fattar det inte.

Det är för mycket sånt just nu tycker jag.

Och sen när man får såna besked så tänker jag att jag aldrig mer ska gnälla över småsaker.
Över köer på mornarna, mörkret på vintern eller lite stela axlar.

Tacksam ska man vara!
Varenda dag man vaknar upp i sin säng och får lov att stiga upp och gå till jobbet och leva ett vanligt liv.
Ett gott liv!

Lev väl!
Det ska jag göra så länge jag får!