Tillskott i hönsflocken

Sigrid, den vita hedemorahönan la sig att ruva för dryga tre veckor sedan.
Hönsägg kläcks efter ca 21 dagars ruvning. Nu har hon legat 23 dagar. Hon la sig på två ägg, och efter något dygn när jag fattade att hon vilel ruva så la jag in ett gäng till under henne.
Ett tiotal ägg har hon ruvat sedan dess.
Jag har sett henne gå av äggen vid två tillfällen bara.
Häromdagen passade jag på att lysa dem, vilket jag iofs borde gjort för längesen...
Inte ett liv!
De flesta var sk klarägg, ett par hade tecken på befruktning, men var avstannade vid ca en veckas utveckling.
OK, vad göra!?
Först tänkte jag att OK, då får vi se om hon går av så småningom.
Lika bra att det inte blev nåt. Det är ju ändå lite passning o så även om de har en hönsmamma.
Och jag har ju lite annat att stå i just nu med badrumsbyggande och nya pojkvännen o allt :-) <3 br="">

Men så igår fick jag så himla ont i hjärtat när jag såg henne ligga där på de där tomma äggen...
La ut en lite blänkare om kläckningsklara ägg sökes i hönsgruppen på FB. Och nästan genast fick jag svar från en tjej i Valinge som hade en vecka gamla kycklingar.
Hon föreslog att jag ska lägga under hönan några färdiga kycklingar.
Det brukar oftast gå bra att göra så.
Då kan man ta bort alla tomäggen och hönan och kycklingarna blir lika glada.
Well, när jag ändå skulle till Varberg och hämta bajamajan (Rör-Dan tog bort toan och allt vatten utom det i köket igår kväll) kunde jag lika gärna köra förbi Lotta i Valinge och hämta några kycklingar:-)

Jösses så söta!!
Wyandotte/Brama-blandning. Små rara ulltottar!
Tre stycken köpte jag.
Och så var där en som släpade ena benet efter sig, en gul, samma korsning.
Lottas pappa skulle ta bort den för att det var fel på den. Men den var så livlig och kavat ändå och då fick jag med den på köpet.
Kanske blir den bra om den får lite mineraler. Matade med pipett och selen när jag kom hem.

Nåväl, mitt i allt rivningsarbete och annat byggde jag en liten kycklinghörna runt Sigrid i hönshuset.
Hon har legat och ruvat i ett hörn utanför själva hönsavdelningen i ladugården.  Knäpp höna som bara bestämde att hon ville hitta ett eget ställe..

Jag stoppade in kycklingarna under Sigrid. Hon protesterade mot mina händer med ilsket kurrande och hackande, men kycklingarna petade hon in under sig.
De levde igår kväll :-)
Jag var inte hemma i natt ... så jag vet inte ännu om de överlevt till idag.
Fortsättning följer.
Håll tummarna!

Riva för att bygga badrum

Efter en massa funderande och klurande, konsulterande av nära och kära, och en massa ritande har jag bestämt mig för hur badrummet ska bli. Under dessa turer kom jag på att jag vill göra så lite åverkan som möjligt på huset. Exteriören blir skapligt oförändrad, förutom att ytterdörren och trappan försvinner då... :-)
Samtidigt blir det den mest kostnadseffektiva lösningen.
Smart där!

Köksfarstun och gamla toalettrummet blir badrum med dusch, tvättmaskin, torktumlare, varmvattenberedare, toa och tvättfat.
Sen får vi ordna en köksingång på ett annat ställe som jag tänkt ut.

Här några före-bilder (duktigt av mig att komma ihåg att ta före-bilder!!) och bilder från rivningen igår. Allt gammalt ska bort ända in till reglarna och golvbjälklaget.
Tuuur att jag fick hjälp!!

Från toan ut i farstun

Från farstun in till toan


Lilla toarummet med kommoden. Kommunala vattnet drogs in provisoriskt i höstas.
Det blir fint att få undan vattenmätaren.

Från farstun

Farstun från köket.

Farstun från köket.
Blir skönt när tvättmaskinen hamnar på rätt ställe och diskmaskinen kan flytta in i köket igen:-)

Och här några bilder från rivningen igår.

Bästa (och snyggaste) hjälpen ever :-)

Hade vart jäkligt tungt att göra detta själv!

 

Skotta spån.
Kommer inte behöva köpa spån till hönshuset de närmsta åren tror jag, haha!

Ovanpå innertaket låg isoleringen; spån!!
Det blev rena rama snöstormen när vi drog ner taket.
My god vad spåniga vi blev, haha!!!

Liten bit kvar bara. Det hinner jag innan tisdag kväll.

Uppe under taket syns det att man byggt själva toarummet i efterhand.
Först var det bara en liten farstu.
Sen gjorde man större tak och byggde på toadelen.

Och den gamla ytterpanelen ser fin ut.
Tänk att hela huset var rött från början.
Underbara plankor målade med röd slamfärg.

Kolla in de rejäla timmerstockarna! Om det drar in, så inte är det genom väggarna i alla fall!

Rör-Dan kommer på tisdag och proppar igen alla rör.
Sen kan El-Thomas och Golv-Erik börja med sitt.

Nu ska resten av innanmätet bort så att "gubbarna" kommer åt att bygga upp det nya fina badrummet :-) Klart om tre veckor.
Jösses vad det ska bli härligt att kunna duscha hemma!!!

Ett liv till

Tänk att vid snart 60 fyllda få uppleva förälskelse och kärlek igen!!

Det hade jag AAAALDRIG trott!

Men plötsligt händer det, som de säger.

En vän från längesen dök upp och swept my heart away, liksom.
Helt oväntat.
Och alldeles alldeles underbart!

Well, vi får se vart det bär hän.
Men även om det inte skulle bli mer än de här (18 idag) dagarna så är det ändå så vackert och stort.
Som att få leva ett liv till.

Hönsen

Julen har varit fantastiskt fin.
Alla barnen med respektive var här och även tomten kom förbi!
En lugn och fin jul med bara glädje och frid.
Och även nyårsafton var en lugn och fin upplevelse som firades med goda vännerna i Åsa.

Om en vecka flyttar Emma in med man och barn medan deras hus renoveras. De blir här i några veckor och då måste ju även hönorna flytta hit:-)
De har tre Faveroll-hönor.
Jag tycker att de behöver en tupp.
Fast det får de inte ha i sin villaträdgård utan att få OK från grannarna och det orkar de inte med att skaffa.
Men när hönorna bor hos oss så vill jag gärna att de ska får träffa en tupp. Och sen behåller jag tuppen och skaffar ett par hönor till den som får bli början på min egen flock.
Well, i alla fall, så föll det sig så bra att Emmas kusin i Getinge hade en hedemoratupp till salu. Och det är ju en väldans trevlig ras (Faveroll är svåra att få tag på).
Och för säkerhets skull efterlyste jag ett par hönor i FB-gruppen Vi som har höns. Jodå, det fanns två unghönor.  I Getinge de också.
Så i fredags åkte jag ner och hämtade både tupp och hönor.

Men innan dess, i onsdags var Emma  och David här och hjälpte mig att röja i ladugården så att en gammal griskätte blev ledig. Precis lagom stor och rymlig för en liten hönsflock.

Så här fint blev det när vi hade städat och kalkat väggarna.

Det stod en säck släckt kalk i ladugården. Blanda med vatten och pensla på bara.
Här har det inte torkat helt. Det blir vitt och fint när det är torrt.

Här är de nya invånarna:-)

De är väldigt roliga att titta på. Så nyfikna och roliga. Väldigt mysigt att ha djur i ladugården:-)

Den gamla vindsdörren

När Julia och jag för ett tag sen var uppe på vinden och ställde i ordning ouppackade flyttkartonger och annat fastnade Julia vid dörren till det inre vindsrummet. Som sin mors dotter undersökte hon dörrens yta noga.
- Mamma!! Det är masonite på dörren!!! Jag tror det är en gammal spegeldörr!!
Innan mamman hann säga OJ! hade redan en bit masonite slitits av dörren!

Och tänka sig! Där var en gammal, gammal, tunn, sliten, skarvad spegeldörr!

Måste ju genast forska i mina byggnadsvårdsböcker.
Vill ju veta ungefär hur gammal dörren kan vara.
Jag har så för mig att spegelindelningen kan ge en ledtråd.
Jodå, i boken Så renoveras torp och gårdar av Hidemark/Söderström/Unnerbäck ser man den här skissen.

Den vänstra stämmer nästan på öret med min dörr. Högre spegel upptill och mittlinjen ovanför mittenspegeln. På min dörr ligger mittlinjen precis i överkant på mittenspegeln. I alla fall så ser man att örren är gammal och jag skulle säga att den tillverkats på sent 1700-tal eller eventuellt tidigt på 1800-talet. Gissar att den här dörren följde med huset när det flyttades vid laga skiftet i mitten på 1800-talet.

När jag skrapat en stund hittade jag spår efter gammaldags portgångjärnsbeslag.

Detta indikerar också att det är en riktigt gammal dörr. Avslutningen med den lilla fina lökformen är en annan detalj som indikerar åldern, gissningsvis sent 1700-tal till tidigt 1800-tal. Först har dörren varit trären. Sen har man målat den med en vacker blå färg. Utan att ta av portgångjärnen:-)
Gissar att det är en linojefärg. den känns fortfarande lite fet liksom när man gnider på den. Kan kanske vara äggoljetempera med, men sån färg känner jag till för lite om, så jag tror mer på linoljefärg :-)

Troligtvis tog man bort portgångjärnen när man flyttade huset och dörren. Man satte på vanliga lyftgångjärn, daterade till mitten 1800, och målade dörren krämvit. Fortfarande linoljefärg och gissningsvis vit bruten med guldockra. Önskar att det var så i alla fall:-)

När man sen på 1900-talet, kanske runt -40 - 50 sådär moderniserade hela huset, lyfte taket, skapade de två isolerade vindsrummen och klädde fasaden med eternit så gjorde man även ett lyft på innedörrarna. Några kläddes med masonite och några köptes nya, färdigklädda med masonite.
Min vindsdörr blev också inpackad. Men eftersom man nu fått lite högre takhöjd på vinden så skarvades dörren i både upptill och nertill. Från att ha haft måtten 168,5 cm hög x 84,5 cm bred så blev den nu 180 cm hög istället. Bredden behölls. Även det gamla kammarlåset togs bort när man byggde om dörren.

Det blev ett nyare infällt lås istället.
Nyckeln skulle jag bra gärna vilja hitta :-)

Just nu ligger låskistan i bad med linoljesåpa för att få bort alla färglager.
Det kommer att bli så fint så!
Det ska bli väldigt fint att få fram den blå färgen.
Men bara på ena sidan. Den andra ska få behålla den fina krämgula färgen. 

Det är fint när man kan se historiken. Utom masonite-eran då ;-)

Ulldreva

I, så här i efterhand kanske förhastade, eneusiasmen över det härliga plankgolvet i salen rev jag bort en bit av linoleummattan i salen. Superfint!
Men aj vad det drar från springorna! Det märktes inte i oktober, men nu känner jag hur det riktigt blåser in kalluft!

I byggnadsvårdsböckerna står det att en bra metod är att lindreva i springorna.
Då jag är fattig på lin men rik på ullgarn tog jag fram ett nystan Álafosslopi från Istex på Island. Alldeles lagom fluffigt och superbra för ulldrevning! Smörkniven passade som drevkniv.
Draget är som bortblåst, haha!

Advent

När man har en gammal gård med gamla hus blir det väldigt roligt att adventspynta!
Det passar så himla bra liksom!
Och helst ska det vara lite "gammaldags" pynt.
Asså, så himla gammalt blir det ju inte. Jag menar, förr i världen hade man knappast adventsstjärnor och  -stakar.
Hur som helst så har jag inventerat Röda Korsets loppis i Varberg för att köpa på mig ett gäng adventsstakar och stjärnor.

Så himla mycket fint! Och kära nån så billigt!
Många fönster är det, så det går ju åt en del.
Men nu är det ljus i nästan alla fönster och bara ett par stjärnor är nyköpta.
Resten är loppisfynd.

Och vänta bara till jag tar fram tomtarna!! Wohooo! 

All in!

Mitt nya motto, haha!

Djuren på gården

Asså jag hade ingen aning om att det redan fanns invånare på gården när jag kom hit!

Men jag blir mer och mer varse att den här gården är inte bara min.

Det går tre älgar här. Alldeles intill husen.
En dag sprang kon och hennes två kalvar förbi alldeles intill salsfönstret mellan huset och brygghuset. Man blir lite häpen!

En granne tvärs över åkern kom förbi härom dagen och frågade om jag sett älgarna.
Öh, hur skulle jag kunnat undvika detta!?
Hon berättade att de är fem stycken, men älgtjuren och fjolårskalven som också är en tjur går sällan över hit.

Jodå, så att de där äppelträden som jag tyckte var mina är uppenbarligen även älgarnas.

Och numer är även gräsplätten mellan huset och hallonsnåren deras vardagsrum liksom.

Igår gick kon förbi fönstren i salen och när jag gick och kollade i kontorsfönstret så såg jag att hon helt resolut parkerade sig på min gräsmatta. Kalvarna gick inne i snåren och åt de sista löven på björken.

De är inte blyga heller. Jag gick ut på kökstrappan och pratade med dem och fotograferade och så.
De bara kollade på mig.

Undrar om det är nåt fel på henne... Hon kanske är sjuk eller nåt. Eftersom hon verkar så slö liksom.

OK, läsare som ev har erfarenhet av älgar på nära håll får gärna de lite hanteringsråd :-)

Kusinbarnsträff

I helgen har det varit fullt med folk på gården.
Emma och några av hennes kusiner har kusinbarnsträff lite då och då.
Den här gången kombinerat med pepparkaksbak.
Och smart som jag är så fick jag dem att ha träffen på gården denna gång :-)
Bra sätt att snika sig med utan att de märker det, haha!
Inte bara kusiner och kusinbarn var med utan även jag och Anders som föräldrar och så mormor Ulla förstås.
Alla ska med!

Så himla roligt!
Olle och Nils fick träffa Nils och Elton och lilla Clara. Ja, vi har två Nils bland kusinbarnen :-)

Och Emma den smarta ungen arrangerade en liten tävling som gick ut på att den som grävde fram mest stenläggning på gårdsplanen fick pris.
Mycket bra gjort av henne!!

Så efter lunchen gick alla ut och grävde och jösses vad mycket fortare det går när man är ett par stycken! Det hadce säkert gått ännu smidigare om det inte varit stelfruset i marken, haha!!
Så himla fint de tog sig an uppgiften med den största energi.
"Så trevligt att träffa alla såhär och så gött att få svettas lite med" tyckte Prins Daniel. Gulle!
Mobbro Anders kunde inte heller låta bli att gräva fast hans rygg inte tyckte om det alls.

För att inte tala om småkillarna, de slogs om den enda barnspaden. Note to self; skaffa fler barnspadar till nästa gång!

Här är några av deltagarna in action.

När vi grävt ett tag fick vi fika och sen satte pepparkaksbaket igång. Jessica hade gjort en bautastor pepparkaksdeg. Den var jättegod!!! Inte bara Olle och Elton åt av den kan jag säga:-) Alla hade med sig kavlar och formar och en massa Non-Stop och marshmallows. Och Kristyr gjordes i flera omgångar.

Oj så kul! Alla var superengagerade!

Det blev jättefina kakor. Och Simon och Lisa  tog på sig att konstruera och bygga pepparkakshus. Bra med en snickare i familjen ;-) Och David som kom fram på eftermiddagen efter ett tufft arbetspass på akuten högg i direkt med att baka och dekorera pepparkakshustaket (heter det så?).
Huset fick jag och det döptes självfallet till Lars Persgård. Tack söta ni!

Det var en väldigt rolig dag med alla barn och vuxna.
Vi räknade ut att åldrarna spände från sju månader till 82 år.
Så himla härligt!!

Alla tyckte det var trevligt och vi har redan planerat att ha grillpremiär på nästa kusinbarnsträff.
Och som Emil sa att - Då har det säkert tinat i marken så det blir lättare att gräva!!
Heja dig Emil!

När alla åkt fram på kvällen var mamman rätt trött men väldigt lycklig.

Mäklarbilderna

Här kommer några bilder tagna i maj månad i år. Det är mäklarens bilder på gården.
Kan va kul att ha och se hur det såg ut. Tänker att jag tar bilder på samma vyer idag så att man kan se skillnaden. Eller i helgen, i dagsljus:-)