söndag 11 december 2016

Den gamla vindsdörren

När Julia och jag för ett tag sen var uppe på vinden och ställde i ordning ouppackade flyttkartonger och annat fastnade Julia vid dörren till det inre vindsrummet. Som sin mors dotter undersökte hon dörrens yta noga.
- Mamma!! Det är masonite på dörren!!! Jag tror det är en gammal spegeldörr!!
Innan mamman hann säga OJ! hade redan en bit masonite slitits av dörren!

Och tänka sig! Där var en gammal, gammal, tunn, sliten, skarvad spegeldörr!

Måste ju genast forska i mina byggnadsvårdsböcker.
Vill ju veta ungefär hur gammal dörren kan vara.
Jag har så för mig att spegelindelningen kan ge en ledtråd.
Jodå, i boken Så renoveras torp och gårdar av Hidemark/Söderström/Unnerbäck ser man den här skissen.


Den vänstra stämmer nästan på öret med min dörr. Högre spegel upptill och mittlinjen ovanför mittenspegeln. På min dörr ligger mittlinjen precis i överkant på mittenspegeln. I alla fall så ser man att örren är gammal och jag skulle säga att den tillverkats på sent 1700-tal eller eventuellt tidigt på 1800-talet. Gissar att den här dörren följde med huset när det flyttades vid laga skiftet i mitten på 1800-talet.

När jag skrapat en stund hittade jag spår efter gammaldags portgångjärnsbeslag.


Detta indikerar också att det är en riktigt gammal dörr. Avslutningen med den lilla fina lökformen är en annan detalj som indikerar åldern, gissningsvis sent 1700-tal till tidigt 1800-tal. Först har dörren varit trären. Sen har man målat den med en vacker blå färg. Utan att ta av portgångjärnen:-)
Gissar att det är en linojefärg. den känns fortfarande lite fet liksom när man gnider på den. Kan kanske vara äggoljetempera med, men sån färg känner jag till för lite om, så jag tror mer på linoljefärg :-)

Troligtvis tog man bort portgångjärnen när man flyttade huset och dörren. Man satte på vanliga lyftgångjärn, daterade till mitten 1800, och målade dörren krämvit. Fortfarande linoljefärg och gissningsvis vit bruten med guldockra. Önskar att det var så i alla fall:-)

När man sen på 1900-talet, kanske runt -40 - 50 sådär moderniserade hela huset, lyfte taket, skapade de två isolerade vindsrummen och klädde fasaden med eternit så gjorde man även ett lyft på innedörrarna. Några kläddes med masonite och några köptes nya, färdigklädda med masonite.
Min vindsdörr blev också inpackad. Men eftersom man nu fått lite högre takhöjd på vinden så skarvades dörren i både upptill och nertill. Från att ha haft måtten 168,5 cm hög x 84,5 cm bred så blev den nu 180 cm hög istället. Bredden behölls. Även det gamla kammarlåset togs bort när man byggde om dörren.

Det blev ett nyare infällt lås istället.
Nyckeln skulle jag bra gärna vilja hitta :-)

Just nu ligger låskistan i bad med linoljesåpa för att få bort alla färglager.
Det kommer att bli så fint så!
Det ska bli väldigt fint att få fram den blå färgen.
Men bara på ena sidan. Den andra ska få behålla den fina krämgula färgen. 
Det är fint när man kan se historiken. Utom masonite-eran då ;-)





torsdag 1 december 2016

Ulldreva







I, så här i efterhand kanske förhastade, eneusiasmen över det härliga plankgolvet i salen rev jag bort en bit av linoleummattan i salen. Superfint!
Men aj vad det drar från springorna! Det märktes inte i oktober, men nu känner jag hur det riktigt blåser in kalluft!

I byggnadsvårdsböckerna står det att en bra metod är att lindreva i springorna.
Då jag är fattig på lin men rik på ullgarn tog jag fram ett nystan Álafosslopi från Istex på Island. Alldeles lagom fluffigt och superbra för ulldrevning! Smörkniven passade som drevkniv.
Draget är som bortblåst, haha!